vi har förlorat båda två, vi har kämpat och slitit. men det var bara jag som orkade hela vägen ut


"folk förändras inte, man lär bara känna dem bättre"
- du är inte den du var, vi gjorde löften om att hålla ihop, föralltid. men vafan är du nu? jo borta med vinden utan de minsta aning om vilken skada du har gjort. inget kommer göra så allt blir bra igen, men du ska veta att alla vi som du lämnade utan ord tror inte på att du är äkta en sekund. för du vände ryggen bort när det kom till prov om vilken vän som egentligen man kunde lita på -
för alla ord du har sagt, jag har satt dem i brand.
efter alla kläder jag har kvar. jag har dem i garderoben men efter dagarna går så drar jag in dem längre och längre in för att förtränga allt svek jag fått, för alla tårar jag fällde och framför allt för allt du gjorde som förstörde allt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0