ni vet när det blir kväll och man sitter med musik på datorn, helt ensam på sitt rum. man börjar ju fundera mer och mer på allting omkring en. t. ex tycker man om killen? är verkligen det ens bästa vän? hur vill jag ha mitt liv? vad ska jag göra imorgon? när kommer jag att hitta kärlek? och så vidare.. jag gör sånt, just nu är jag uppe i tankebubblan "MITT HÅR". Jag vill göra i ordning mitt hår. Klippa det, snagga det , whatever. bara jag fixar det, otroligt trött på de jäkla håret rent ut sagt, alldeles för långt.. irriterande. imorgon ska jag klippa mig. klipper mig själv men jag är rätt bra på det haha. <-- i mina drömmar..

---

jag kan erkänna en sak... jag älskar när folk säger att de tycker om mig för den jag är. då vet jag direkt att jag inte behöver låtsas eller försöka vara normal. för ärligt, dem som känner mig. jag är inte ett dugg normal