- jag vågar nästan aldrig öppna mig för folk så dem får se hur jag mår, känner osv

- jag har jätte lätt för att tycka om någon men skitsvårt att tycka om någon seriöst.

- jag har världens finaste vänner men jag har bara berättat allt för en person

- när jag blir arg på någon så börjar jag darra och måste knyta mina nävar för att inte slå till något

- när någon frågar mig om jag mår bra så svarar jag alltid " alltid bra med mig " för att jag vet inte vad jag ska säga för jag tänker aldrig på vad jag känner och sånt. tänker alltid på mina vänner för de är viktigare enligt mig

- om allting går bra i mitt liv, med killar, vänner och allt sånt så ändrar jag ingenting. inte bakgrundsbild på mobilen, ändrar inte namn på msn eller någonting. bara för att jag tror att något blir skit då

- om jag snackar med någon kille och tycker om honom och sen när han säger att han tycker om mig helt ärligt så drar jag mig undan. slutar smsa osv. försöker få honom att glömma mig för jag vågar inte ta chansen, väldigt sällan jag fortsätter snacka med någon kille efter de har sagt det

- jag älskar fotboll men har inget självförtroende när det gäller att dribbla även fast jag vet att jag kan det så har jag skitsvårt att göra det på plan för det känns som alla kommer skylla på mig

- jag gråter bara när det gäller fotboll. under hela mitt liv så har jag gråtit en gång över en kille och det var i slutet av sommaren, julia elle och johanna vet vem och varför

- jag kan inte berätta något för min familj, ingenting. vad som händer i mitt liv, hur allting är, hur jag mår. vet inte varför men jag kan bara inte