Man blir sårad, man förlåter, man blir sårad igen. Varför fortsätter vi förlåta när vi vet att har man en gång blivit sårad så lär man bli det igen av samma person. Är det tankar som att de har förändrats, att detta kommer inte ske igen eller att man bara inte kan släppa en person som har betytt hela världen för en? Förtroende är som ett papper, när det en gång blir skrynkligt så blir det aldrig rakt igen. Man kan försöka med alla möjliga sätt att göra det rakt men det kommer alltid vara en liten skrynklig del som påminner dig om att du har blivit sårad. Vissa människor förändras faktiskt, vissa människor mognar men det finns alltid en vän eller två som inte är menade att vara i ens liv så varför fortsätter man fightas för något som är meningslöst?